Man kan ju inte veta förrän man testat, så jag gör väl ett försök   

Bara att lyckas få ihop det första inlägget verkar ju vara en halv vetenskap, men skam den som ger sig.

Så varför gör jag det här då?

Vem vet. Jag fick ett infall, klockan är inte så mycket än och hjärnan går väl inte riktigt på högvarv precis.

Så vad gör man nu då?

Kanske borde presentera mig! Är en Fru, tant, gumma, älskling, kärring, mamma på 37 år som inte riktigt vet vad jag ska bli när jag blir stor    Därför pluggar jag just nu in gymnasiet ( som jag i yngre år hoppade av )

Läser på distans 50% och håller just nu på med svenskan. När jag inte pluggar så är jag mamma ( ibland en jobbig, pinsam och tjatig sådan enligt mina 4 barn )
Okej jag erkänner jag är mamma även när jag pluggar oxå, lämnar ju inte bara av mamma rollen när jag gräver mig ner i litteraturhistoria och allt vad jag nu läser.

Fast när jag har näsan i svenska boken är jag en ganska dålig mamma, okoncentrerad och har noll fokus på "mina barn". Det är då han kliver in, mannen i mitt liv fadern till de tre yngsta och pappan till alla fyra.
För er som inte förstår så är han inte fadern på papper för min äldsta sötnöt, men det är en senare historia som vi kan ta en annan dag.

Okej, vi lämnar det nu, och går över till där vi var. Vad jag ville ha sagt egentligen är att vi delar lika på allt, jag och min man    ( eller det går i perioder, ibland tar han mer ansvar över hem och familj och ibland gör jag det ) men i slutändan blir det nog lika.

Att vara förälder är nog det svåraste jobb jag vet, det mest krävande och ansträngande, men samtidigt det mest underbaraste och givande. Just nu har jag fler minimonster än kramnissar ( fast det varierar till och från förstås )

Att de är mer minimonster än kramnissar är helt och hållet oss föräldrars fel, vi tänkte inte riktigt till i planeringen när de blev till. Hade vi använt lite matematik så hade vi kunnat räkna ut att det skulle bli så här.

Barnen är 14, 6 och två 3,5 åringar. Alla ni med barn ser nog genast problematiken, livet består av många trots åldrar fast de tre värsta är nog just Tonåren, sexårs och Treårs trotsar. Vi har alltså lyckats pricka in alla tre samtidigt, mer om det en annan dag.

Nu ska den här första dags bloggerskan se om hon kan komma underfull med hur man gör för att spara sina inlägg   

Lyckas jag så ses vi igen